(08) Ett ögonblick
Jag är lite dålig på det där med ögonblick. Jag tror jag missar rätt många för att jag tänker.
Men inte alla! ^^
Det finns det där ögonblicket, när jag har tänkt och tänkt och tänkt på olika saker hela dagen, och så plötsligt blir jag stilla. Och så blir det bara lugnt och tyst och mjukt i huvudet. Inga tankar. Plötsligt ser eller hör jag inte bara saker, jag blir medveten om dem också.
Det spelar ingen roll var jag är, just i det ögonblicket. Jag bara är och det räcker.
Signing out! /Kim
(07) Mina bästa vänner
Jag tycker det är en lite knepig term på folk... "bästa vän". Som om de andra vännerna var sämre.
När jag tänker "bästa vän" så ploppar min kära, jämnåriga kusin upp i huvudet, min Wiktoria. Vi delade allt möjligt när vi var små - allt roligt som hände, allt jobbigt som hände, egna språk och låtsasvärldar, hemligheter... Vi var bästisar, helt enkelt. Nu på äldre dar har vi växt åt väldigt olika håll och ses inte lika ofta. Men vi är fortfarande vänner, och hon kommer ändå alltid, alltid vara speciell för mig. Alltid. Och jag för henne, tror jag.
Nu för tiden har jag inte bästisar. Jag tänker nog mest i termen "nära vän", någon jag känner mer eller mindre bra utav de jag trivs med. Det finns folk jag trivs väldigt, väldigt mycket med men som jag inte känner så bra, och det gör dem ju inte direkt sämre. Jag bara önskar att jag kände dem mer. Alla jag kan kalla för kompis eller vän har fått en egen liten plats nånstans... I... Hjärtat?
Därför känns det helskumt att välja ut några att skriva om här. Jag skulle inte vilja att någon lite hoppfullt kikade efter sitt namn men inte såg det skrivet. Jag får helt enkelt lära mig att berätta för folk att jag tycker om dem när jag träffar dem istället :-)
God söndag på er!
/Kim
När jag tänker "bästa vän" så ploppar min kära, jämnåriga kusin upp i huvudet, min Wiktoria. Vi delade allt möjligt när vi var små - allt roligt som hände, allt jobbigt som hände, egna språk och låtsasvärldar, hemligheter... Vi var bästisar, helt enkelt. Nu på äldre dar har vi växt åt väldigt olika håll och ses inte lika ofta. Men vi är fortfarande vänner, och hon kommer ändå alltid, alltid vara speciell för mig. Alltid. Och jag för henne, tror jag.
Nu för tiden har jag inte bästisar. Jag tänker nog mest i termen "nära vän", någon jag känner mer eller mindre bra utav de jag trivs med. Det finns folk jag trivs väldigt, väldigt mycket med men som jag inte känner så bra, och det gör dem ju inte direkt sämre. Jag bara önskar att jag kände dem mer. Alla jag kan kalla för kompis eller vän har fått en egen liten plats nånstans... I... Hjärtat?
Därför känns det helskumt att välja ut några att skriva om här. Jag skulle inte vilja att någon lite hoppfullt kikade efter sitt namn men inte såg det skrivet. Jag får helt enkelt lära mig att berätta för folk att jag tycker om dem när jag träffar dem istället :-)
God söndag på er!
/Kim
(06) Min dag
Nah, jag hoppas att det inte blir för neggo det här.
Jag vaknade runt 9, utan väckarklocka för det var lördag. Gick upp och undrade vad sjutton jag skulle ha dagen till. Hade inget alls på schemat, bortsett från lite plugg. Så det blev till att övningsköra bilen till besiktningen med pappa (nu har jag kört i 110 km/h! Fan vad sladdrigt det var!). Sen åkte vi hem, åt lunch... Jag kände mig deppig så jag gjorde en sån där terapeutisk sak med mig själv, och skrev varje sak som tyngde mig på varsin lapp. Sen ordnade jag dem i ett schema på köksbordet och glodde lite på dem. (Jävla problem, lös er! XD). Sen kände jag att det var dags att få en liten endorfinkick så jag tog en kort joggingtur i det sista dagsljuset.
Sen blev det ännu mera övningskörning med pappa för vi skulle handla massa grejer. Sen åkte vi hem, åt middag och oskaka. Jag pillade med lite lajvgrejer på datorn och mamma och pappa tittade på en äcklig film.
OCH SEN UNDRAR JAG VARFÖR JAG TYCKER ATT LIVET ÄR TRÅKIGT??!! XD
Herregud kvinna, du måste göra nåt med ditt liv.
Jag kan åtminstone börje skymta körkortet vid horisonten...
Gör inte som jag.
/Kim, lite bistert
(05) Min definition av kärlek
Åh helvete, min hjärna blir blank. Ska jag passa på att förklara meningen med livet när jag ändå håller på? :P
Men okej, det är värt ett försök.
...
Kärlek, alltså. För mig är det väldigt brett. Det finns så många olika sorter. Grundläggande kärlek till det vi gör och är - det som får oss att gå upp på morgonen, som får oss att bry oss om, som får oss att sörja, som får oss att leva. Kärlek är ärlig värme och vilja, välvilja.
Sen kan kan komma in på förälskelser, att vara kär, att älska en person. Det är ett sånt tillfälle när kärlek liksom kan explodera och skapa känsloanarki.
Jag förstår det inte. Men det är nog inte nödvändigt heller.
Men okej, det är värt ett försök.
...
Kärlek, alltså. För mig är det väldigt brett. Det finns så många olika sorter. Grundläggande kärlek till det vi gör och är - det som får oss att gå upp på morgonen, som får oss att bry oss om, som får oss att sörja, som får oss att leva. Kärlek är ärlig värme och vilja, välvilja.
Sen kan kan komma in på förälskelser, att vara kär, att älska en person. Det är ett sånt tillfälle när kärlek liksom kan explodera och skapa känsloanarki.
Jag förstår det inte. Men det är nog inte nödvändigt heller.
(04) Vad jag åt idag
Till frukost var jag hurtig och gjorde omelett med smörstekta champnjoner, smält ost och färska tomater. Vissa dagar har man helt enkelt mer energi än andra ^^ Eftersom jag beslutat mig för att sluta äta bröd (min mage blir en ballong) så är det knepigt att hitta på frukost ibland. Havregrynsgröt kan man ju inte heller äta, då är man ju hungrig efter två timmar.
Till lunch åt jag sushi men en kompis, och fick äntligen prova sushirestaurangen här i området. Nom nom nom wasabi är såååååååå gott :D
Till middag blev det havregrynsgröt. Pappa lagade fisk och rotfrukter, men jag kände verkligen inte för det och tyckte makrillen luktade mycket suspekt, så det blev en nödlösning. Fast jag snattade lite sötpotatis.
Sitter just nu och funderar på poängen med det här inlägget, men kom inte på någon. Om du skulle hitta någon får du gärna upplysa mig.
På återseende!
/Kim
Till lunch åt jag sushi men en kompis, och fick äntligen prova sushirestaurangen här i området. Nom nom nom wasabi är såååååååå gott :D
Till middag blev det havregrynsgröt. Pappa lagade fisk och rotfrukter, men jag kände verkligen inte för det och tyckte makrillen luktade mycket suspekt, så det blev en nödlösning. Fast jag snattade lite sötpotatis.
Sitter just nu och funderar på poängen med det här inlägget, men kom inte på någon. Om du skulle hitta någon får du gärna upplysa mig.
På återseende!
/Kim
(03) Mina föräldrar
Det finns så mycket jag skulle kunna berätta om dem, galet mycket, för mycket. En del är positivt, en del är jobbigt. Som för alla, antar jag. Jag tänkte presentera dem kort och dra något minne eller historia jag har från var och en.
Mamma kan vara lite knepig och hon har mycket vilja. Hon kan både vara vass och plocka fram en stor värme när hon vill det.
Min mamma är veterinär, och har gjort den tuffa resan att plugga i många, många år samtidigt som hon hade barn. Hon började med komvux när jag var 7 år, ungefär, och var klar med veterinärprogrammet när jag var 17 år.
Både jag och mamma rider, och det är skoj för ibland kan vi rida tillsammans.
Ett par av mina favorithistorier om mamma är från innan jag föddes, tror jag. Den ena har min faster berättat: Hon och min mamma var på en fest, och en kille var på något sätt otrevlig eller taskig mot min faster. Mamma svarade med att hälla sitt ölglas över honom. (I say, awsome!). Och så var det den gången när pappa gav min mamma en födelsedagspresent i form av en stekpanna, och höll på att få den i huvudet sen. Han har aldrig försökt ge henne köksredskap i present efter det.
Pappa pratar väldigt mycket, om mycket. Han jobbar med IT och kan allt om datorer och tekniska prylar, och så bygger han allt möjligt. Typ hus, kaninburar, lådbilar, trappor, you name it.
Pappa är väldigt övertygad av det han tror på, och struntar i om folk inte håller med honom. Han tycker till exempel om mojänger som renar dricksvatten på olika sätt och tror att kokosolja botar i stort sett allt.
Pappa och jag kan ha agiterade diskussioner om både småsaker och filosofi, men det gör inte så mycket om vi blir arga på varandra, det löser sig ändå.
Ett av mina varmaste minnen från pappa är att han brukade sjunga för mig och min brorsa när vi var små och skulle sova. Han brukade sjunga Byssan Lull och Brevet från Lillan. Och så berättade han historier från när han var liten, till exempel att han och hans kompisar spelade in ljud, bland annat ett bubblande läte och ett rytande lejon, på en bandspelare. Det här var alltså innan CD-skivans tid. Sedan gömde de sig i mörkret bredvid en gångväg och skrämde joggare som sprang där, så att folk nästan sket på sig.
Jag antar att allas föräldrar är märkliga och knäppa. Mina är det. Knäppa, märkliga och älskvärda.
På återseende! /Kim
Mamma kan vara lite knepig och hon har mycket vilja. Hon kan både vara vass och plocka fram en stor värme när hon vill det.
Min mamma är veterinär, och har gjort den tuffa resan att plugga i många, många år samtidigt som hon hade barn. Hon började med komvux när jag var 7 år, ungefär, och var klar med veterinärprogrammet när jag var 17 år.
Både jag och mamma rider, och det är skoj för ibland kan vi rida tillsammans.
Ett par av mina favorithistorier om mamma är från innan jag föddes, tror jag. Den ena har min faster berättat: Hon och min mamma var på en fest, och en kille var på något sätt otrevlig eller taskig mot min faster. Mamma svarade med att hälla sitt ölglas över honom. (I say, awsome!). Och så var det den gången när pappa gav min mamma en födelsedagspresent i form av en stekpanna, och höll på att få den i huvudet sen. Han har aldrig försökt ge henne köksredskap i present efter det.
Pappa pratar väldigt mycket, om mycket. Han jobbar med IT och kan allt om datorer och tekniska prylar, och så bygger han allt möjligt. Typ hus, kaninburar, lådbilar, trappor, you name it.
Pappa är väldigt övertygad av det han tror på, och struntar i om folk inte håller med honom. Han tycker till exempel om mojänger som renar dricksvatten på olika sätt och tror att kokosolja botar i stort sett allt.
Pappa och jag kan ha agiterade diskussioner om både småsaker och filosofi, men det gör inte så mycket om vi blir arga på varandra, det löser sig ändå.
Ett av mina varmaste minnen från pappa är att han brukade sjunga för mig och min brorsa när vi var små och skulle sova. Han brukade sjunga Byssan Lull och Brevet från Lillan. Och så berättade han historier från när han var liten, till exempel att han och hans kompisar spelade in ljud, bland annat ett bubblande läte och ett rytande lejon, på en bandspelare. Det här var alltså innan CD-skivans tid. Sedan gömde de sig i mörkret bredvid en gångväg och skrämde joggare som sprang där, så att folk nästan sket på sig.
Jag antar att allas föräldrar är märkliga och knäppa. Mina är det. Knäppa, märkliga och älskvärda.
På återseende! /Kim
(02) Min första kärlek
Jag hade ingenting att göra idag så jag följde med mamma till veterinärkliniken där hon jobbar. Så nu sitter jag här i djurskötarkläder bland hund- och kattkastrationer och ska försöka skriva om min första kärlek, när det som dansar för min inre blick är bortopererade testiklar...
Hur som helst, kärlek kärlek... Den första. Ja, inte var det min första pojkvän i lågstadiet i alla fall, han var asjobbig och ville bara pussas hela tiden. Jag kan inte heller minnas någon från mellanstadiet, så det måste vara han i högstadiet. Han var lite mognare än de andra (vilket jag då tyckte var väldigt spännande. Själv är jag galet barnslig och stolt över det :D), scout, smart, och ville verkligen verka hård men var i själva verket väldigt mjuk innerst inne och brydde sig mycket. Han hette Jacob och gick i min klass 7-9. Jag var liten och blyg på den tiden och vågade aldrig säga något till honom, men vi var lite kompisar i alla fall. Dessutom var det besvärligt att vara kär i honom, han kunde verkligen irritera mig med sitt svarta och svåra (och totala ointresse av mig ;P). Jag var ju också en sån där missförstådd och frustrerad tonåring som 90% av Sveriges högstadieelever är, så jag har väl egentligen ingen rätt att reta mig på någon annans egocentrism. Hehe.
Jag tror inte att någon visste att jag var kär i honom, faktiskt, och såhär i efterhand kan jag lite bittert undra varför jag aldrig gjorde något åt saken. Men men, jag var liten då och jag sörjer det inte. Livet har gått vidare och swischat fram över kullar, berg och fiktiva världar. Fast det händer fortfarande att jag kommer på mig själv att göra samma sak, och det är faaaan inte okej. Bättring, Kim, bättring!
Nej, nu kallar mammas plikt och jag måste kanske överge klinikens kapade dator.
Hare! /Kim
(01) Introducera mig själv
Jag är egentligen skeptisk till att skriva personliga saker på internet där vem som helst kan få tag i det. Jag inbillar mig inte att jag är anonym. Men, jag kan inte låta bli. Off we go.
Jag heter Kim. Jag är 19 år, tog studenten i våras. Jag försöker komma på vad jag ska göra med livet... Större delen av min tid går åt till att filosofera och grubbla och tänka och undra. Och vara fullt medveten om att jag tänker för mycket.
Just nu har jag massor massor massor av planer. Jag vill åka till Kina och jobba som engelskalärare, åka till Australien och jobba med hästar på en ranch, jag vill tågluffa ensam i Europa, jag vill läsa teater och kreativt skrivande och retorik på högskola, jag vill jobba som massa olika saker, jag vill spela och sjunga i ett band, jag vill rida och utvecklas som ryttare, jag vill lära mig yoga och meditation, jag vill bo på buddistcenter, jag vill träna agility, jag vill göra GMU, jag vill skaffa galen kondition, jag vill flytta hemifrån, jag vill lajva, jag vill ut i skogen och hajka, jag vill prova att resa en lång sträcka till häst, jag vill lära mig spanska, jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill... ALLT utom att vara här där jag är, känns det som. Här står allt stilla och är tomt. *eko eko* *försöker sparka igång livet men träffar luft* :P
I vår ska jag plugga retorik och troligen jobba som läxhjälp och rida och börja träna yoga. Så på väg är jag i alla fall ^^
Större delen av tiden är jag, till mångas förvåning, en ledsen person. Jag kan vara glad också. Men mest är jag ledsen.
För ett tag sen glömde jag bort hur man har roligt. Jag lyckas bara när jag inte försöker nu för tiden. Så det är just nu mitt stora mission - att komma på hur man har roligt. Och i samma veva tänkte jag fundera på hur man fyller livet med något. Typ mening. Come along on my adventure? ^^
Jag är fortfarande lite skeptisk till att blogga. Hrm. Kan inte hjälpas.
Lev! /Kim
Jag heter Kim. Jag är 19 år, tog studenten i våras. Jag försöker komma på vad jag ska göra med livet... Större delen av min tid går åt till att filosofera och grubbla och tänka och undra. Och vara fullt medveten om att jag tänker för mycket.
Just nu har jag massor massor massor av planer. Jag vill åka till Kina och jobba som engelskalärare, åka till Australien och jobba med hästar på en ranch, jag vill tågluffa ensam i Europa, jag vill läsa teater och kreativt skrivande och retorik på högskola, jag vill jobba som massa olika saker, jag vill spela och sjunga i ett band, jag vill rida och utvecklas som ryttare, jag vill lära mig yoga och meditation, jag vill bo på buddistcenter, jag vill träna agility, jag vill göra GMU, jag vill skaffa galen kondition, jag vill flytta hemifrån, jag vill lajva, jag vill ut i skogen och hajka, jag vill prova att resa en lång sträcka till häst, jag vill lära mig spanska, jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill... ALLT utom att vara här där jag är, känns det som. Här står allt stilla och är tomt. *eko eko* *försöker sparka igång livet men träffar luft* :P
I vår ska jag plugga retorik och troligen jobba som läxhjälp och rida och börja träna yoga. Så på väg är jag i alla fall ^^
Större delen av tiden är jag, till mångas förvåning, en ledsen person. Jag kan vara glad också. Men mest är jag ledsen.
För ett tag sen glömde jag bort hur man har roligt. Jag lyckas bara när jag inte försöker nu för tiden. Så det är just nu mitt stora mission - att komma på hur man har roligt. Och i samma veva tänkte jag fundera på hur man fyller livet med något. Typ mening. Come along on my adventure? ^^
Jag är fortfarande lite skeptisk till att blogga. Hrm. Kan inte hjälpas.
Lev! /Kim
