(02) Min första kärlek
Jag hade ingenting att göra idag så jag följde med mamma till veterinärkliniken där hon jobbar. Så nu sitter jag här i djurskötarkläder bland hund- och kattkastrationer och ska försöka skriva om min första kärlek, när det som dansar för min inre blick är bortopererade testiklar...
Hur som helst, kärlek kärlek... Den första. Ja, inte var det min första pojkvän i lågstadiet i alla fall, han var asjobbig och ville bara pussas hela tiden. Jag kan inte heller minnas någon från mellanstadiet, så det måste vara han i högstadiet. Han var lite mognare än de andra (vilket jag då tyckte var väldigt spännande. Själv är jag galet barnslig och stolt över det :D), scout, smart, och ville verkligen verka hård men var i själva verket väldigt mjuk innerst inne och brydde sig mycket. Han hette Jacob och gick i min klass 7-9. Jag var liten och blyg på den tiden och vågade aldrig säga något till honom, men vi var lite kompisar i alla fall. Dessutom var det besvärligt att vara kär i honom, han kunde verkligen irritera mig med sitt svarta och svåra (och totala ointresse av mig ;P). Jag var ju också en sån där missförstådd och frustrerad tonåring som 90% av Sveriges högstadieelever är, så jag har väl egentligen ingen rätt att reta mig på någon annans egocentrism. Hehe.
Jag tror inte att någon visste att jag var kär i honom, faktiskt, och såhär i efterhand kan jag lite bittert undra varför jag aldrig gjorde något åt saken. Men men, jag var liten då och jag sörjer det inte. Livet har gått vidare och swischat fram över kullar, berg och fiktiva världar. Fast det händer fortfarande att jag kommer på mig själv att göra samma sak, och det är faaaan inte okej. Bättring, Kim, bättring!
Nej, nu kallar mammas plikt och jag måste kanske överge klinikens kapade dator.
Hare! /Kim
Kommentarer
Trackback
