(03) Mina föräldrar
Det finns så mycket jag skulle kunna berätta om dem, galet mycket, för mycket. En del är positivt, en del är jobbigt. Som för alla, antar jag. Jag tänkte presentera dem kort och dra något minne eller historia jag har från var och en.
Mamma kan vara lite knepig och hon har mycket vilja. Hon kan både vara vass och plocka fram en stor värme när hon vill det.
Min mamma är veterinär, och har gjort den tuffa resan att plugga i många, många år samtidigt som hon hade barn. Hon började med komvux när jag var 7 år, ungefär, och var klar med veterinärprogrammet när jag var 17 år.
Både jag och mamma rider, och det är skoj för ibland kan vi rida tillsammans.
Ett par av mina favorithistorier om mamma är från innan jag föddes, tror jag. Den ena har min faster berättat: Hon och min mamma var på en fest, och en kille var på något sätt otrevlig eller taskig mot min faster. Mamma svarade med att hälla sitt ölglas över honom. (I say, awsome!). Och så var det den gången när pappa gav min mamma en födelsedagspresent i form av en stekpanna, och höll på att få den i huvudet sen. Han har aldrig försökt ge henne köksredskap i present efter det.
Pappa pratar väldigt mycket, om mycket. Han jobbar med IT och kan allt om datorer och tekniska prylar, och så bygger han allt möjligt. Typ hus, kaninburar, lådbilar, trappor, you name it.
Pappa är väldigt övertygad av det han tror på, och struntar i om folk inte håller med honom. Han tycker till exempel om mojänger som renar dricksvatten på olika sätt och tror att kokosolja botar i stort sett allt.
Pappa och jag kan ha agiterade diskussioner om både småsaker och filosofi, men det gör inte så mycket om vi blir arga på varandra, det löser sig ändå.
Ett av mina varmaste minnen från pappa är att han brukade sjunga för mig och min brorsa när vi var små och skulle sova. Han brukade sjunga Byssan Lull och Brevet från Lillan. Och så berättade han historier från när han var liten, till exempel att han och hans kompisar spelade in ljud, bland annat ett bubblande läte och ett rytande lejon, på en bandspelare. Det här var alltså innan CD-skivans tid. Sedan gömde de sig i mörkret bredvid en gångväg och skrämde joggare som sprang där, så att folk nästan sket på sig.
Jag antar att allas föräldrar är märkliga och knäppa. Mina är det. Knäppa, märkliga och älskvärda.
På återseende! /Kim
Mamma kan vara lite knepig och hon har mycket vilja. Hon kan både vara vass och plocka fram en stor värme när hon vill det.
Min mamma är veterinär, och har gjort den tuffa resan att plugga i många, många år samtidigt som hon hade barn. Hon började med komvux när jag var 7 år, ungefär, och var klar med veterinärprogrammet när jag var 17 år.
Både jag och mamma rider, och det är skoj för ibland kan vi rida tillsammans.
Ett par av mina favorithistorier om mamma är från innan jag föddes, tror jag. Den ena har min faster berättat: Hon och min mamma var på en fest, och en kille var på något sätt otrevlig eller taskig mot min faster. Mamma svarade med att hälla sitt ölglas över honom. (I say, awsome!). Och så var det den gången när pappa gav min mamma en födelsedagspresent i form av en stekpanna, och höll på att få den i huvudet sen. Han har aldrig försökt ge henne köksredskap i present efter det.
Pappa pratar väldigt mycket, om mycket. Han jobbar med IT och kan allt om datorer och tekniska prylar, och så bygger han allt möjligt. Typ hus, kaninburar, lådbilar, trappor, you name it.
Pappa är väldigt övertygad av det han tror på, och struntar i om folk inte håller med honom. Han tycker till exempel om mojänger som renar dricksvatten på olika sätt och tror att kokosolja botar i stort sett allt.
Pappa och jag kan ha agiterade diskussioner om både småsaker och filosofi, men det gör inte så mycket om vi blir arga på varandra, det löser sig ändå.
Ett av mina varmaste minnen från pappa är att han brukade sjunga för mig och min brorsa när vi var små och skulle sova. Han brukade sjunga Byssan Lull och Brevet från Lillan. Och så berättade han historier från när han var liten, till exempel att han och hans kompisar spelade in ljud, bland annat ett bubblande läte och ett rytande lejon, på en bandspelare. Det här var alltså innan CD-skivans tid. Sedan gömde de sig i mörkret bredvid en gångväg och skrämde joggare som sprang där, så att folk nästan sket på sig.
Jag antar att allas föräldrar är märkliga och knäppa. Mina är det. Knäppa, märkliga och älskvärda.
På återseende! /Kim
Kommentarer
Postat av: Anki
Hahahaha.... underbart Kim! =) Kram från den andra fastern
Trackback
