(24) Nåt som får mig att gråta
Min kära Ewe och jag brukar spela gitarr. Ewe hade en period när hon fastnade för en massa countrysånger. En av de här sångerna som hon spelar för mig ibland får mig att vilja gråta ut inälvorna. Men det känns inte riktigt värdigt att göra det när Ewe sitter och spelar på aukustisk gitarr och sjunger så fint så att... Så att... Det gör ont i magen och bröstkorgen och halsen (på den som lyssnar ;P). Så jag biter alltid igen de där tårarna och går nästan sönder lite inombords.
Jag kanske är fånig. Men jag önskar att det gick att förmedla musik med text för då skulle jag skicka er en minnesbild av det här.
Här är texten i alla fall. Blir inte riktigt samma sak utan sång till, men den är fin ändå. (Mobba mig inte efter det här).
Travelling soldier
Two days past eighteen
He was waiting for the bus in his army green
Sat down in a booth in a cafe there
Gave his order to a girl with a bow in her hair
He's a little shy so she gives him a smile
And he said would you mind sittin' down for a while
And talking to me,
I'm feeling a little low
She said I'm off in an hour and I know where we can go
So they went down and they sat on the pier
He said I bet you got a boyfriend but I don't care
I got no one to send a letter to
Would you mind if I sent one back here to you
I cried
Never gonna hold the hand of another guy
Too young for him they told her
Waitin' for the love of a travelin' soldier
Our love will never end
Waitin' for the soldier to come back again
Never more to be alone when the letter said
A soldier's coming home
So the letters came from an army camp
In California then Vietnam
And he told her of his heart
It might be love and all of the things he was so scared of
He said when it's getting kinda rough over here
I think of that day sittin' down at the pier
And I close my eyes and see your pretty smile
Don't worry but I won't be able to write for awhile
I cried
Never gonna hold the hand of another guy
Too young for him they told her
Waitin' for the love of a travelin' soldier
Our love will never end
Waitin' for the soldier to come back again
Never more to be alone when the letter said
A soldier's coming home
One Friday night at a football game
The Lord's Prayer said and the Anthem sang
A man said folks would you bow your heads
For a list of local Vietnam dead
Crying all alone under the stands
Was a piccolo player in the marching band
And one name read but nobody really cared
But a pretty little girl with a bow in her hair
Chorus: I cried
Never gonna hold the hand of another guy
Too young for him they told her
Waitin' for the love of a travelin' soldier
Our love will never end
Waitin' for the soldier to come back again
Never more to be alone when the letter said
A soldier's coming home
/Kim
(23) Något som får det att kännas bättre
Jag har en mirakelmedicin som lindrar det mesta. Den går ut på att sätta den ena foten framför en andra.
Jag började att promenera av ren rastlösthet för... 2-3 år sedan. Innan dess hatade jag verkligen att gå. Särskilt långa sträckor. Hur som helst, det började med att jag verkligen, verkligen gick långt. Jag valde ut en riktning och så gick jag så långt jag pallade. Ibland gick jag vilse. En gång fick pappa komma och hämta mig med bil.
Det var så skönt att känna att jag med bara fötterna kunde ta mig vart jag ville, att jag kunde ta mig långt, långt, långt. Jag började få ett helt andra referensramar för avstånd mellan saker.
Nu älskar jag att gå långt. När nåt inte känns bra, så promenerar jag. I regel tar det max en halvtimme innan hela livet börjar se allmänt ljusare ut. Ibland promenerar jag bara för att det är så skönt. Det blir alltid bättre på något sätt om man går.
Jopp. Try it, you might like it ^^
/Kim
(22) Något som gör mig upprörd
Det kan kännas så vansinnigt meningslöst att sitta och lägga tid på att räkna ut låtsasproblem (som någon halvpedagogisk tant eller gubbe hittat på för att sysselsätta barn i skolan), eller sitta och nöta ett räknesätt (21x34 56x78, 73x96 osv osv osv igen och igen och igen). Det blir värre ju mer man måste tänka, då måste man ju ANSTRÄNGA sig för att reda ut låtsasproblemen. Men det allra värsta är att man måste vara så jävla noggrann. Och gör man minsta lilla pytteslarvfel nånstans så blir det bajs och pannkaka i slutet och så måste man lägga massa tid på att läsa sina egna små algebrakrumelurer och försöka förstå vad sjutton det är man har gjort för fel med alla sina 5 paranteser i det 38 tecken långa ekvationsledet. Och så inser man att man missat en j*vla 1:a nånstans. JAG BLIR GALEN. Det tar sån j*vla tiiiiiid.
Ja, jag kunde sitta och gråta av ren frustration över att jag verkligen inte ville räkna skiten. Standard var långa haranger av svordomar, dunkande av huvudet i bordet och misshandel av collegeblocket med stiftpennan. Jag hade en stående regel hemma: Ingen matte efter klockan 21.00. Var jag inte klar klockan nio så slog jag ändå igen boken, för sent på kvällen var det kört.
Det lustiga var ett jag egentligen inte hade problem med att klara matten. Jag fick bra betyg och grejer och det är jag glad över. Jag bara tyckte att det var så vansinnigt pillrigt och ennerverande och provocerande att lägga massa tid på siffror. Siffror säger inget intressant, däremot kräver de väldigt mycket energi, engagemang och uppmärksamhet för att hanteras. Och det är jag inte riktigt villig att ge dem.
Ord är mycket bättre.
Inte siffror. Arrrrgh!
/Kim signing out
(21) Ett annat ögonblick
Det är ett litet hugg av besvikelse mot min romantiska drömmarsjäl. Men de är blå, dina ögon. Blå och vackra och obegripliga.
Nära men ändå inte.
(20) Den här månaden
Jag har kommit igång med retorikplugget och det är riktigt roligt faktiskt. Jag skriver och håller ett tal i veckan ^^ Kursen är full med trevligt folk, det är så mycket bättre än att plugga på distans.
Det har varit rätt full fart faktiskt! Träffat mycket folk och umgåtts å grejer. Och börjat på yoga. Och jobbat mina första pass som läxhjälp och gitarrlärare. Ska ju samla ihop resekassan.
Ja, funderat mycket på vad jag ska göra härnäst. I höst alltså. Jag var helt inriktad på att åka till Kina och jobba som engelskalärare ett halvår, men sen blev jag osäker och började fundera på alternativ till det. Så vi får se. Resekassa blir det i alla fall så nåt kan jag ju hitta på :)
Taggat inför lajv har en del tid gått åt till också. "Att fånga ett hjärta" är inplanerat, och funderar på Ödesväv samt lite små Granlandslajv också. Våren vekar lovande!
Ha det gött /Kim
(19) Något jag ångrar
I gymnasiet var jag tokförälskad i en kille på ett annat program. Sådär riktigt löjligt förälskad. Jag fick världens adrenalinkick om han hälsade på mig i korridoren. (Ja, på riktigt...)
Jag hade i stort sett inte pratat med honom, däremot hade jag kompisar som kände honom lite grann. Vid något tillfälle dristade jag mig (Oh, vilket mod! XD) till att skicka ett sms (jag vill inte riktigt erkänna det, men ja, det var anonymt) och skrev att jag tyckte att han var väldigt söt. Det slutade med att jag fick berätta vem jag var i alla fall... Efter det småpratade vi ett par gånger i skolan, men jag blev så nervös när det hände så jag gick bara iväg från honom hela tiden.
Jag ångrar att jag inte bjöd ut honom på fika eller nåt. Bara för att få se vad som hade hänt. Jag fick aldrig veta.
Men det är inte bara dåligt, faktiskt. Jag kanske inte hade träffat massa folk jag känner idag, om det blivit nåt med honom. Och det är folk jag tycker väldigt mycket om. Om du umgås mycket med mig, kan du känna dig träffad :)
Puh. Said it.
Hoppas nästa inlägg inte är lika jobbigt XD
/Kim
(18) Födelsedagsminnen
De flesta av mina vänner har förstått det här med att jag har ett lite speciellt förhållande till kaniner. Ett par små fina exempel på det är att Paul och Ewe gav mig ett fantastisk PC-spel i 18-årspresent som jag faktiskt spelade och tyckte om. Det heter "Jag älskar kaniner" och är för åldrarna 3+. Året innan fick jag som nybliven 17-åring en liten mekanisk kanin som går, piper och sätter på saker av mina klasskompisar i gymnasiet. Den bor kvar i mitt rum :D Folk är ju bara för awesome.
När jag var liten så hade jag alltid teman på födelsedagskalasen. Ett återkommande var "tågaparty", det vill säga att man klär ut sig till antika greker med hjälp av lakan. Sen sitter man på golvet när man äter mat. Fantastiskt mysigt faktiskt. Vi brukade gör plockmat med korv, köttbullar, gurka, paprika spetsade på tandpetare och sånt. Så dukade vi på låga bord och satt på kuddar runt dem och kalasade. Det borde man nästan blåsa liv i igen, faktiskt... Ska helt klart fundera på det.
En gång glömde jag fira min födelsedag. Det måste ha varit när jag fyllde 18. Hur som helst, jag tänkte alltid att jag skulle ta igen det lite senare när jag hade tid. Men det skulle dröja länge, ända till september istället för i maj som är min födelsemånad. Hur som helst, det jag gjorde då var att ställa mig en lördag och knåpa ihop en tapasbuffé. Det var 6-8 rätter har jag för mig. Sesammarinerad kyckling, rotfruktskaka, olivknyten, spenatpiroger... Massa sånt kul var det. Så tog jag hem klasskompisarna och pojkvännen för att äta upp det. Nu i efterhand kan jag bara konstatera att jag måste varit galen på den tiden.
Jag gillar födelsedagar. Att man levt ett jordvarv runt solen är en bra ursäkt att äta god mat, träffa folk och fira ^^
/Kim
(17) Mitt favoritminne
Men ett favoritminne då.
Det var en tråkig lunchrast i gymnasiet. Jag och några kompisar var ute och spatserade och hittade en lekplats med en sån där stor klätterställning, med klätterväggar och rep och nät och massa sånt. Vi började leka kull i den. Först var det rätt läskigt att klättra runt uppe på alla ställen som det egentligen inte var meningen att vi skulle vara på, det vill säga på taken och bjälkarna och sidorna. Men efter en stund blev jag så full med adrenalin när vi jagade varandra, så jag glömde bort att det var läskigt och började springa fram och kasta mig runt i klätterställningen som en apa. Och insåg att jag var mycket smidigare än jag trodde. Det gick bara fortare och fortfare och vi roade oss med det tills vi inte orkade längre. Faaaan vad kul dt var! XD
Nån som vill leka kull i klätterställning i vår?
/Kim
(16) Min första kyss
Ja den ja.
Jag var lite skeptisk mot det där med kyssande på den tiden, men nyfiken. Det enda jag kunde konstatera var att "jahapp, det var blött". Och förstod inte riktigt var som var så spexigt med kyssar.
Roligare än så var det inte :P
/Kim
(15) Mina drömmar
Jag vill flytta hemifrån, och bo nånstans där man får bestämma allt själv och så kan man ta hem folk så att det är massa trevliga människor där hela tiden.
Jag är frustrerad över en hel del saker i samhället (no shit sherlock), mest över det svenska skolsystemet som till stor del bygger på att lära sig modeller, rätt och fel och sitta stilla och läsa. Ju äldre man blir desto tråkigare blir skolan, av nån anledning. (Sen gör den ett litet hopp och blir ofta roligare på eftergymnasial nivå verkar det som, är det så att man helt plötsligt inser att eleverna faktiskt ska ANVÄNDA det de lär sig? XD) *småcynisk* Hur som helst så har jag en dröm om att hitta ett sätt att bygga en skola som faktiskt blir så intressant, rolig och användbar som den skulle kunna vara. Kommer kräva en del reasearch. Rektor, me maybe?
Jag skulle vilja bo hos massa olika hästgurus i hela världen och lära mig rida och olika sorters hästhantering, för att hitta en ridstil som faktiskt är harmonisk på riktigt. Och sen sprida en mjukare och mer naturlig hästhållning i Sverige, kanske fler länder. Och rida mycket spanska hästar <3
Jag vill fjällvandra eller paddla eller nåt, bara ut på friluftsgrejer helt enkelt, hajka lite. Med trevligt sällskap. Jag skulle vilja ha som rutin att göra det en eller ett par gånger om året, ungefär. Lite äventyrsavbrott i vardagen liksom ^^
Jag vill också göra en längre resa till häst, ta sig en lång sträcka i något coolt landskap. Lite ute efter känslan i exempelvis fantasyböcker när huvudpersonerna är ute på en lång resa. Mmm ^^ Och så vill jag göra samma sak fast med hundspann.
Hm... Sen vore det najs att tågluffa i Europa och Asien. Jag vill träffa buddhister. Kanske bo i ett buddhisttempel ett tag.
Och så vill jag sätta upp minst en teaterpjäs till i mitt liv. En bra. Kanske en musikal? ^^
Och skriva minst en roman. Har ju en på G, den ska väl bli färdig en vacker dag.
Sen vill jag ha hund i framtiden och börja träna/tävla agility. Det verkar så himla roligt.
Och så skulle det vara trevligt att ha familj med barn nån gån i en avlägsen framtid. Om 10-15 år kanske.
Nu får det räcka XD
Ha're! /Kim
(14) Vad jag hade på mig idag
Ne. Har redan haft det här temat. Vill inte.
(13) Den här veckan
En flummig sak jag gjort är att vara med i en "lyckostudie", dvs jag har fått en uppgift om dagen via sms/mail som ska höja min "lyckonivå". Uppgifterna har varit alltifrån att skriva tack- och förlåtelsebrev till att försöka leva i nuet och göra snälla saker. Resultat: Jag har haft en något gladare vecka än vanligt, faktiskt, men vet inte om det beror på det här :P
Jag har också haft min första riktiga pluggvecka sedan jag tog studenten, dvs att man faktiskt åker TILL skolan och pluggar DÄR. Jag som är van vid nätbaserat plugg nu... Det är underbart att träffa folk på dagarna igen. Och jag har rutiner som inte kräver enorma mängder självdiciplin! Yay! Ska hålla ett tal i veckan ett tag nu. Jag överlevde veckans "berättelse med persuativt syfte" så resten ska nog också gå vägen! :D
Jag har klättrat med Gustav också. Det är kul men han envisas med att hissa ner mig från 13 meter höga väggar i samma hastighet som fritt fall. Jag ger igen med samma mynt. Hehe. (Det är lugnt Gustav, det är lugnt)... Fan vad duktig jag har varit, jag har ju simmat också. Men sen började jag sakta bli förkyld och fick hålla mig lugn i slutet av veckan. Och ställa in ridningen, buhu. Rida dubbelt nästa vecka, yaaay!
Och så fick jag en hårklippning av Emilia, awsome ^^
Och så har jag träffat massa folk hela helgen och tittat på film och spelat orangino och grejer. Idag fyllde mamma år, men jag lyckades missa släkten för att jag var på (mitt första) yogapass. Fan, allt är nytt den här veckan. Det har verkligen hänt massa saker :O
Hm, det har varit en najs vecka faktiskt. Trevligt folk, en dos stress, massa nytt, och så lite yoga på det. Det här kan helt klart leva med ^^
Ha det GOTT! /Kim
(12) Vad finns i min väska?
1. Schema
2. Tuggummi
3. Blyertsstift 0,7
4. Skräp
5. 5 st pennor + 1 st sudd
6. Nycklar
7. Skräp
8. Blocklåset till cykeln
9. Litet hänglås
10. Pånbok
11. Diskret svart hundbajspåse (host) innehållandes kvinnliga resurser
12. Deodorant
13. Blåsrör till alkolås
14. Leukoplast
15. Hårsnodd
16. Reflex
17. Swiss army knife
18. Mer skräp
Slutsats: Väskan behövde städas. Kvitton överallt, gaaaah
(11) Min bror
Han är rätt galen, min brorsa. Han kan flyga (no kidding). Han hoppar liksom fram över alla möjliga saker, både till fots, skateboard, snowboard och cykel. För att inte nämna studsmattan... Det är inget för känsliga kan jag lova.
Han spelar gitarr jävligt bra. Han kan läsa tabulatur och spela sånt där som låter jätteproffsigt. Jag har en annan nisch i mitt gitarrspelande, nämligen kompgitarr och sång, men kan inte låta bli att avundas honom lite ibland ändå.
Min brorsa äter mat ganska sällan. Jag vet faktiskt inte riktigt vad han äter, iofs... Den klassiska bilden jag har av honom är när han värmer på en Billys panpizza till frukost. Och käkar ett kilo godis, en påse doritos och en liter cola på fredagkvällarna. Och ser ändå galet vältränad ut.
Brorsan gillar att berätta saker, men ofta står jag som ett frågetecken eftersom vissa berättelser tenderar att betså av livfulla gester och ljudeffekter. Då får man liksom fråga om alla de väsäntliga detaljerna så att man hänger med... Det är lite charmigt :P
Ibland får vi ryck och apar oss tillsammans. Kommunikationen övergår då från ord till grimaser, efterblivna gester och obegripliga ord. Jag tror att det är jag som smittat honom med flummigheten och jag är stolt :D Han är väldigt bra att flumma med. Och retas lite med, mwehehe.
Vi kommer inte överens jättebra alla gånger. Men jag gillar honom liksom ändå. För det mesta XD
Syskonkärlek är ju lite komplicerad... ^^
(10) Vad jag hade på mig idag
Dubbla färglada linnen i gult och orange, svarta byxor, svart munktröja och raggsockor. Knatar ju runt i converse året runt... (Det funkar faktiskt trots att det är hål i dem. Amazing!).
Och ringen i örat sitter där den sitter.
/Kim
(09) Det jag tror på (and Kim goes philosophy...)
Jag är ateist, men starkt naturvetenskaptroende. Jag tror att allt har någon form av naturvetenskaplig förklaring, men jag tror inte att naturvetenskapen på långa, långa vägar är på den nivån idag att den kan förklara allt som händer omkring och inuti oss. Frågor som vad liv/energi/medvetande/existens är intresserar mig mycket. Eftersom de uppenbarligen finns, finns de. Alltså finns den någon naturvetenskap däri. Men kanske kommer människan aldrig kunna förklara det med intellektuella modeller. Vem vet...
Ju mer jag tänker på saken, desto mer ser jag likheterna mellan naturvetenskap och religion. Naturvetenskap som ju är bevisbart, och alltså sant till skillnad från religion, enligt många. Absolut sant. Jag tycker det är en mycket lustig absolut sanning som ändras då och då... Naturvetenskapen består till stor del av modeller. Modeller som är påkomna av människan, precis som religioner. Jag tror inte modeller är fullt tillräckliga för att kunna beskriva och förklara alla aspekter av verkligheten. Att blint och fundamentalistiskt tro att allt som naturvetenskapen säger är sant, kan nästan klassas som att vara fundamentalistiskt religiös - man missar något och tror att man har Svaret med stort S. Men naturvetenskap ligger närmare verkligheten än religion, och därför har den nått mig. Bevisbart och sant är inte samma sak, så jag tycker inte att naturveteskap utesluter någonting utöver det vi kan bevisa.
(Men kom inte med argument som att "man kan inte bevisa att Gud inte finns". Sånt gör mig bara irriterad :P)
Jag är inte helt säker på att det finns en högre mening med saker och ting. Det enda jag har lärt mig om mening är att man måste skapa den.
Men viktigast av allt: Jag tror på kärlek. Kärlek är energi, närvaro är resonans. Om Gud är kärlek kan jag gå med på att Gud finns. (Utan Bibel, Jesus, kyrkan och allt sånt bara.) Kärlek är också starkt sammankopplat med mening. Det kan mycket väl vara samma sak.
Godnatt! /Kim
